Den fula verklighetens kolonialisering av mitt medvetande

Ganska ofta tänker jag att jag gärna skulle vrida tillbaka tiden. Men så fastnar jag när jag inte kan bestämma mig vid vilken punkt i tiden jag skulle vilja börja om från. Skall det vara från den tidpunkt då inget av det dåliga hade hänt, även om det innebär att jag då skulle gå miste om en del bra saker? Eller skall jag nöja mig med att vrida tillbaka bara 6-7 veckor och komma undan det värsta och jobbigaste? Fem år eller några veckor?

Jag tror att det skulle vara helt okej att vrida tillbaka till förra sommaren ungefär, då när jag hade börjat hämta mig och bli glad igen efter en usel tid. Då hade kanske mycket av det dåliga kunnat undvikas, och absolut det värsta och hemskaste och jobbigaste, det som hände nyss.

Mest av allt önskar jag bara att allt inte skulle vara så svårt, att jag inte förstått så mycket om hur världen fungerar och hur människorna tänker. För jag hade mått så mycket bättre då. Jag fantiserar ofta om en plats där jag kan gömma mig, en plats där jag slipper veta hur det står till med samhället. Jag har dock insett att den platsen inte är fysiskt existerande.

Däremot skulle något snarlikt kunna finnas i den mentala världen. Problemet är då bara det att tiden i så fall måste vridas tillbaka för att jag skall nå denna plats, och det verkar synnerligen komplicerat (läs: omöjligt). Som ursprungsbefolkningar i Sydostasien och på de afrikanska och amerikanska kontinenterna brutalt fick erfara under 1600-, 1700-, och 1800-talen är det som så att har man en gång "upptäckt världen" så har man. Det är tyvärr ingenting som kan göras ogjort.