Öppet brev till Magdalena Ribbing

För ett tag sedan hade jag min kamrat Mattias på besök, för en snabb kopp kaffeochkaka. När kaffeochkaka var slut halade Mattias fram en påse naturgodis och vi kom att diskutera detta fenomen, alltså naturgodis i lösvikt. Vi undrade om man i affären får plocka ut sina favoriter bland godiset, eller ses detta förfarande som socialt oacceptabelt? Om det är så att man bara tycker om macadamianötterna, måste man då verkligen skopa upp också sötmandlar och valnötter för 149kr kilot? Anses ett selektivt beteende i förhållande till naturgodiset vara en faux pas, och kommer folk känna sig tvungna att ta fram skämskudden och titta bort för att det är så pinsamt? Kommer jag, om jag väljer att bara pilla ut macadamianötterna, anses missnapassad? Finns det risk att jag också anses olämplig som t.ex. förälder, eller till och med omyndigförklaras? Jag är mycket orolig, och vet snart inte vem jag är. Mitt livs största skräck är att göra något som kanske anses fel eller pinsamt, eller ve och fasa - ohippt. Så nu behöver jag dig, Maggan!

Var finns du Magdalena Ribbing, när jag behöver dig? Jag behöver ingen Jesus, bara dig Magdalena, du stora vett- och etikettguru av sällan skådad skärpa.