Amalia

Tidigt bestämde jag att 2010 skulle bli året då jag tog tag i saker och gjorde allt jag tidigare tänkt att jag skulle göra, men som jag inte gjort. Det innebar bland annat att jag skulle lära mig att vissla och fräscha upp min franska (vissla: har blivit bättre på, inte helt bra än; franska: yes, läste på komvux, gick bra). Jag hade dock inte tänkt att jag skulle göra låtar, men nu blev det så i alla fall.

En lördagkväll när vi satt på Boulehallen och snackade skit undrade Justus varför han och jag aldrig gjort något i musikväg. Rimligen svarade jag att det är för att jag är rätt usel på sånt, men sa i alla fall att jag skulle ta tag i det och skriva en låt. Det gjorde jag och vi spelade in den. Det var ju ganska kul, så jag peppade på en till och nu har vi gjort en cover på Leevi & the Leavings Amalia.

Av någon anledning fick jag en vision om hur jag ville göra den i Talulah Gosh-tappning. Jag ville helt enkelt att den skulle låta som Talulah Gosh av Talulah Gosh, med de våldsamma trumfillarna och jangliga gitarrerna (sen kom vi kanske lite ifrån det i alla fall, men åtminstone trumfillarna blev kvar). Så vi plockade upp tempot och jag letade fram min vänaste tweeröst och pep litegrann.

Och så fick den ny text med. För det hade ju varit jättekonstigt om jag sjöng den på finska - bland annat för att jag ju inte kan finska - så jag skrev en engelsk text istället. Dessutom är det ju trevligt om fler förstår vad låten handlar om. Men nej, jag har inte översatt dåligt, jag har tolkat. Och då blev det så här. Det otäcka och absurda har fått ge vika för det trånande. Men det sorgliga finns kvar, fast kanske på ett annat sätt. Nu är det lika mycket Emelie som Amalia (bara vokalerna i namnen som skiljer, right?) i låten.

Såhär blev den i alla fall:


Hoppas du vill dansa till den, för det vill jag.