Till alla pappor!

Idag är det näringslivssanktionerad Fars dag, och Dressman tycker att jag ska köpa boxershorts till pappa, tre till priset för två. Eller några T-shirts.

Men alltså, nä. Jag vill inte. Varför ska jag köpa kalsonger till min pappa? Än klarar han det själv. Han kan gå till affären och han kan betala för sig. Jag känner mig kluven till att ge något alls vid sådana här tillfällen i allmänhet. Men sku jag ändå göra det, inte fan sku jag ge honom underkläder.

Tänk liksom om det var tvärtom, om man uppmanade pappor att köpa underkläder, strumpor och slipsar till sina barn på exempelvis Internationella barndagen. Det vore ju faktiskt jättekonstigt.

Och är det verkligen sådant här som pappor mest av allt vill ha (utöver verktygslådor och biltillbehör då)? Jag känner inte så många pappor, men jag ska försöka fråga dem jag träffar på. För jag kan inte tro att det är det här de helst av allt vill ha.

Och framför allt är det väl inte det här man helst ger i present? I alla fall jag har lite mer fantasi än så här. Oavsett om det är presenter till mamma eller pappa eller bror eller vän eller bekant eller partner. Och apropå partner, så kan jag väl passa på att varna redan här och nu: när jag ger dig en uppsättning tischor eller underkläder, då vet du att jag nog snart ska göra slut. Eller borde göra det åtminstone. Tråååkigt!

Någon i USA som ville hylla sin pappa hittade på Fars dag 1910, och när det visade sig att det fanns ekonomisk potential i detta importerades dagen till Sverige 1931. Det är alltså en av detaljhandelns alla högtidsdagar, men jag köper inte något. Kanske ringer jag. Eller så ringer jag vilken annan dag som helst. För omtanke och respekt känner inga tidsgränser. Jag hatar att det finns dagar då man ska pressas att köpa trista och menlösa presenter när det finns många fler dagar då man helt frivilligt kan välja att ge en rolig och oväntad present.

Så avslutningsvis, till alla pappor: ikväll får ni omorganisera i era underklädeslådor, så att alla nytillskott får plats!