Min dröm: en livmoder i plysch

Om någon kunde bygga mig ett slags livmoder i Emelie-storlek så sku jag bli överlycklig. Den fick gärna vara i fluffig plysch och väldigt mjuk och omslutande. Som en verklig livmoder fast som sagt i plysch då och inte alls blöt. Så kunde jag flytta in i den och bara ligga där omsluten hela dagarna tills jag var redo att komma ut igen. För jag känner att stora världen har blivit lite för jobbig och läskig just nu, lite mer än jag klarar av.

För hur gör man annars när man inte klarar av verkligheten, och verklighetens folk? Det mest naturliga är väl ändå att man då drömmer om en livmoder i plysch där man kan bo, omsluten, alldeles ensam. Visst?

Jag är fortfarande i chock över hur det ekonomiska egenintresset är det enda som tycks styra människorna i Sverige idag. Jag fattar inte. Jag fattar inte. Jag fattar inte. Och faktum är att jag hellre flyr än accepterar det. Min verklighetsuppfattning och syn på mänskliga relationer har förändrats i grunden och det är verkligen mer än jag klarar av. Så snälla bygg min livplyschmoder snart så att jag kan flytta in där, flytta bort från verkligheten, och känna mig trygg åtminstone någonstans.

Jag hatar verkligheten!